När man ska åka till USA under ett år måste man ha ett ”exchange student visa” och när man har ansökt får man HUR MÅNGA SIDOR SOM HELST med information som man ska besvara. Man ska sedan svara på dem på deras hemsida, vilket tar år! Det är många frågor och man får inte svara fel för då kan det bli svårt att få ett visum. Men när man har gjort detta måste åka till den amerikanska ambassaden, vilket ligger i Stockholm.

      Jag och mamma var uppe med tuppen i tisdags för att komma till ambassaden och på vägen såg jag Italiens och Kinas ambassad, båda två ambassaderna var väldigt fina och ståtliga. Jag har sett en del ambassader i t.ex. i Estland och Göteborg, alla är vädligt fina och jag förväntade mig att USA:s ambassad att vara lika fin som de andra, om inte finare. Men nej, så var det inte. Den amerikanska ambassaden ser ut som en stor vit bunker med höga stängsel med taggtråd längst upp. And that’s it. Väldigt fult och absolut inte vad jag hade tänkt mig.

        Och kön utanför. Herregud. Det var ca 100 st andra utbytesstudenter som skulle söka visum plus att alla hade deras föräldrar där… Det kanske inte låter så farligt för vissa. Men tänk på att de tar fram en och en till grindarna och ställer frågor innan man kommer in. Det tog lång tid, vi stod där i 1 timma och 45 minuter innan det var min tur att gå till grindarna och det lilla huset man måste gå igenom för att komma in på det amerikanska territoriet. När jag stod längst fram i kön ropade en vakt till mig: ”Mam, please come forward” och jag gick fram och ställde mig bakom ett gult sträck som var målat på marken. Han frågade mig om jag hade med mig en mobil (det hade jag inte eftersom min var på lagning, men ifall jag skulle det så skulle jag få lämna den i ett fack innan jag gick in till ambassaden) och sedan kollade han mitt pass. Sedan frågade han mig att visa mina skosuler (japp, de tror att man kanske kan ha en kniv eller dyliknande UNDER skorna). Sedan fick jag gå in i det lilla huset och igenom en metalldetektor. Sedan gick jag in till själva ambassaden.

      När jag kom in i ambassaden fick jag en nummerlapp av en vakt och jag fick sätta mig ner i ett rum som var likt ett tandläkarväntrum. Runt omkring mig satt nervösa utbytesstudenter och eftersom de var nervösa gjorde det mig nervös. Jag kommer fortfarande ihåg att jag satt med nummerlappen där det stod 96 med stora svarta bokstäver.

     När det var min tur gick jag fram till en kassa och lämnade in alla mina papper och fick sätta mig ner igen och vänta. Sedan fick jag gå till en annan kassa och ta fingeravtryck sedan fick jag sätta mig ner igen. Sedan blev jag uppropade igen och då började intervjun, dock kan man nog inte riktigt kalla den för en intervju. Detta var hela intervjun:

      Hon: Hi Cecilia, which grade did you just finish?

     Jag: I just finished second grade.

     Hon: In gymnasiet?

     Jag: Yeah.

     Hon: Okey, do you know where you’re going?

    Jag: No, I don’t know that yet.

    Hon: Do you know when you’re going?

    Jag: No, I really don’t know.

    Hon: Okey, Your visa is approved. Good luck on your trip.

    Haha, och that was it! Och till er andra som ska åka till USA och ansöka till visum: gör visumansökan väldigt noga och glöm inga papper (de skickade hem de personer som inte hade med sig alla papper och det var faktiskt en del). Sedan VAR INTE NERVÖSA INFÖR INTERVJUN! Jag har hört många som har ansökt och INGEN har haft en jobbig eller lång intervju.

Här är en bild på grinden till ambassaden.

Ha en bra kväll!

/ C