Alaska = massa björnar
Kunde inte sova i natt, jag sov ungefär 2 timmar. Anledningarna till att jag inte kunde sova var för att jag har vänt på dygnet och att jag var nervös. Jag blev ännu mer nervös när jag sökte information om skolan och staden. För det skulle jag absolut inte ha gjort.
När jag sökte på skolan och klickade runt lite hittade jag en nyhetsartikel om skolan. Artikeln handlade om att en björn... JAPP EN BJÖRN HADE GÅTT IN I SKOLAN! Björnen hade tydligen letat efter mat och lunkade runt i skolan. Denna händelsen hände förra året. Gissa ifall jag blev rädd?! Tänk ifall man går i korridoren och helt plötsligt ser man en stor brunbjörn?!
Tänk att se den här snälla lilla grabben i skolan??
Hallå, jag ska åka snart...?!
HALLÅ?! JAG SKA I PRINCIP FYTTA HEMMIFRÅN PÅ SÖNDAG!! Jag har inte riktigt fattat det förrän nu. Usch, det känns riktigt läskigt. Men kul såklart! Men nu börjar jag bli lite nervös. Det verkar dock som jag har kommit i en storstad jämfört med andra utbyteselever. Vi har en grupp på facebook där jag och 64 andra STS-elever skriver om våra frågor och vart man har hamnat. Nästan alla bor i städer (eller byar ska jag nog säga) där de har 3000 invånare. Det är många som ska gå i små skolor på 250 elever och byar som har så få invånare. Jag har sett en på hela sidan som hamnade utanför Dallas, Texas och en som hamna i en stad med 17.000 invånare. Det är en ganska stor skillnad på storlek mellan de andra eleverna och min skola och stad (300.000 invånare i min stad och 1.600 elever går i min skola). Visst, jag hamnade i Alaska men jag hamnade i bland de största städerna av alla utbytesstudenter! :)
Ps. förlåt ifall dessa inlägg har väldigt dålig svenska och inte så planerade, men jag bara skriver ner allt som jag känner och sedan publicerar det. Ska nog börja skriva lite bättre texter, ifall jag orkar ;)
Wiihoo, jag ska snart flytta! :)
Massa kramar från en sömnlös och spänd utbytesstudent! :)
Anchorage, Alaska here I come!
Fick precis reda på vart jag skulle bo i mitt utbytesår! Jag ska till en stor stad i Alaska som heter Anchorage! :)
Det bor ca. 300 000 personer i staden och eftersom staden är nära havet är vädret inte lika kallt som det brukar vara i Alaska. :)
Vet inte riktigt hur det kommer att kännas att flytta till Alaska asså. Det kommer antagligen vara väldigt annorlunda men det kommer nog vara väldigt kul! :)
Såg även bilder på familjen och huset som jag ska bo i. Familjen ser jättesnäll ut! Jag bor med en mamma och pappa och de har tre barn, varav en håller på att flytta ut och en 24 årig tjej och en 17årig tjej. Den 17-åriga tjejen går i samma skola som mig så det känns väldigt skönt!
Huset är väl inget riktigt speciellt, ett vanligt litet amerikanskt hus. Men det verkar som om familjen har ett sommarställe nära havet, så det lär bli nice :)
Här är staden jag kommer att bo i! :)
Hoppas ni alla har det bra! Kramar
Provpackning #1
Idag var den första gången jag provade att packa alla mina grejer i mina väskor. Jag trodde innan att det skulle bli riktigt jobbigt men det var faktiskt inte så farligt. Dock är det lite saker jag inte packade ner t.ex. vinterjackan men jag tror det kommer att gå bra ändå.
Mina älskade Samsonite väskor.
Hoppas ni har en bra dag!
Cecilia.
Visumansökning
Äntligen fick jag mitt visum! Men det var jobbigt att få det!
När man ska åka till USA under ett år måste man ha ett ”exchange student visa” och när man har ansökt får man HUR MÅNGA SIDOR SOM HELST med information som man ska besvara. Man ska sedan svara på dem på deras hemsida, vilket tar år! Det är många frågor och man får inte svara fel för då kan det bli svårt att få ett visum. Men när man har gjort detta måste åka till den amerikanska ambassaden, vilket ligger i Stockholm.
Jag och mamma var uppe med tuppen i tisdags för att komma till ambassaden och på vägen såg jag Italiens och Kinas ambassad, båda två ambassaderna var väldigt fina och ståtliga. Jag har sett en del ambassader i t.ex. i Estland och Göteborg, alla är vädligt fina och jag förväntade mig att USA:s ambassad att vara lika fin som de andra, om inte finare. Men nej, så var det inte. Den amerikanska ambassaden ser ut som en stor vit bunker med höga stängsel med taggtråd längst upp. And that’s it. Väldigt fult och absolut inte vad jag hade tänkt mig.
Och kön utanför. Herregud. Det var ca 100 st andra utbytesstudenter som skulle söka visum plus att alla hade deras föräldrar där… Det kanske inte låter så farligt för vissa. Men tänk på att de tar fram en och en till grindarna och ställer frågor innan man kommer in. Det tog lång tid, vi stod där i 1 timma och 45 minuter innan det var min tur att gå till grindarna och det lilla huset man måste gå igenom för att komma in på det amerikanska territoriet. När jag stod längst fram i kön ropade en vakt till mig: ”Mam, please come forward” och jag gick fram och ställde mig bakom ett gult sträck som var målat på marken. Han frågade mig om jag hade med mig en mobil (det hade jag inte eftersom min var på lagning, men ifall jag skulle det så skulle jag få lämna den i ett fack innan jag gick in till ambassaden) och sedan kollade han mitt pass. Sedan frågade han mig att visa mina skosuler (japp, de tror att man kanske kan ha en kniv eller dyliknande UNDER skorna). Sedan fick jag gå in i det lilla huset och igenom en metalldetektor. Sedan gick jag in till själva ambassaden.
När jag kom in i ambassaden fick jag en nummerlapp av en vakt och jag fick sätta mig ner i ett rum som var likt ett tandläkarväntrum. Runt omkring mig satt nervösa utbytesstudenter och eftersom de var nervösa gjorde det mig nervös. Jag kommer fortfarande ihåg att jag satt med nummerlappen där det stod 96 med stora svarta bokstäver.
När det var min tur gick jag fram till en kassa och lämnade in alla mina papper och fick sätta mig ner igen och vänta. Sedan fick jag gå till en annan kassa och ta fingeravtryck sedan fick jag sätta mig ner igen. Sedan blev jag uppropade igen och då började intervjun, dock kan man nog inte riktigt kalla den för en intervju. Detta var hela intervjun:
Hon: Hi Cecilia, which grade did you just finish?
Jag: I just finished second grade.
Hon: In gymnasiet?
Jag: Yeah.
Hon: Okey, do you know where you’re going?
Jag: No, I don’t know that yet.
Hon: Do you know when you’re going?
Jag: No, I really don’t know.
Hon: Okey, Your visa is approved. Good luck on your trip.
Haha, och that was it! Och till er andra som ska åka till USA och ansöka till visum: gör visumansökan väldigt noga och glöm inga papper (de skickade hem de personer som inte hade med sig alla papper och det var faktiskt en del). Sedan VAR INTE NERVÖSA INFÖR INTERVJUN! Jag har hört många som har ansökt och INGEN har haft en jobbig eller lång intervju.
Här är en bild på grinden till ambassaden.
Ha en bra kväll!
/ C
Placering??
För några dagar sedan fick jag ett brev om hur man ska fixa visum m.m. och jag orkade inte riktigt läsa igenom cirka 15 sidor. Ni som har ansökt om ett visum till USA vet vilka idiotiska frågor de ställer i dessa papper (ja, frågor som typ: "är du en terrorist?" och "har du någonsin arrangerat/medverkat i en penningatvätt?". Ni vet, vanliga frågor som man brukar fråga en vanlig 17årig tjej). Alltså skummade jag bara igenom frågorna.
Sedan kom mamma hem och lästa igenom visuminformationen och sa: "Men här står ditt namn och sedan en adress till ett ställe som heter Scottsdale. Är det din placering?"
Fattar ni hur snabbt mitt hjärta började dunka när mamma sa det! Har jag nu fått min placering? Jag gick genast in på Google Earth och såg att Scottsdale ligger i Arizona. I det här läget var jag seriöst nära en hjärtattack! Nu skulle jag få se huset som jag skulle bo i under ett år!
Fast neej så var det såklart inte...! Jag har inte fått min placering än, alltså var den här adress till ett kontor... Och jag som blev så glad! Jag som trodde att jag skulle få chilla i värmen i Arizona i ett år.
Hoppas ni har en bra kväll!
/ Cecilia
